Vad vill hon nu igen...
Jo, jag vill bara inflika med att jag nu har fått ett operations datum, det är drygt en månad till operation. Fram till de datumet så kommer jag att tråka ut er med mina cykelrundor i parti och minut. Efter operation är det låååångt till nästa runda. Läkaren som ska operera mig skojade till det lite grann och sa att han kommer att operera mig i drygt 1 timme sen kommer jag att få rehabiliteras i minst 2 månader.
Alltså för er som inte riktigt har hängt med i min blogg så var det så att det hela började med att jag fick atros i mitt knä. I båda i och för sig men mer i de ena. Men för att få göra en knäoperation var jag tvungen till att gå ner i vikt. Detta är nu lite mindre än fem år sedan men inte mer än 4. Då sa jag blankt nej till en gastric bypass operation, alltså en vikt operation. Det skulle inte få vara någon jävel som skulle få "karva" i mig inte. Viktnedgången skulle jag fixa själv, så svårt kan det ju inte vara....nänä, Men man ska ju helst stanna kvar i sin låga vikt då, inte gå upp de dubbla när vardagen satte in. Så...det gick väll lite sisodär med vikt nedgången eller rättare sagt det gick käpp rätt åt skogen kan man milt säga.
Så det var där min viktresa började, alltså januari 2019. Hoppa tillbaka i bloggen och läs den från början, kan rekommenderas ändå om man vill.
Men i allafall, detta var ett litet sidospår nu är vi tillbaka i nutid igen.
Rehab i två månade....omg. De sex första veckorna får jag inte köra bil ev om jag känner mig säker på mitt knä att jag kan börja då. Kanske skulle börja övningsköra med vår dotter samtidigt, vilken grej. Gubben min kommer få psykbryt...
Det tackar vi för alltså inte psykbrytet utan rehab tiden
Jag frågade först om jag kommer att kunna cykla igen och det skulle jag kunna. Däremot sa han inte när det var aktuellt och jag frågade inte i saningens namn om när det skulle kunna ske. Det räcker för mig att han sa att jag skulle kunna börja cykla igen. Däremot springa skulle jag inte kunna, ej heller att hoppa eller att utsätta mitt knät för högre tryck.
Inskrivningsmöte brukar man ha i samma veva som det bestäms att det ska ske en operation. Vårt första möte var ju redan i juni så då skulle de ha skett då, men eftersom det var lite "luddigt" att just veta när operationen skulle bli av så skulle de höra av sig till mig igen när det var dags. Jag var faktiskt lite osäker på om det ens skulle ske under detta år fakstiskt
Men så ringde de mig från ortopeden i Oskarshamn för två veckor sedan och bokade ett inskrivningsmöte.
Ja, vad görs på ett inskrivningsmöte.
Det tas en massa prover, typ 5 rör. Eftersom jag är hyggligt svårstucken så säger jag alltid till att de får ta på ovansidan av handen, det brukar INTE vara såå himla populärt. Så hon såg inte så munter ut sköterskan som skulle få glädjen i att ta dessa. Tre gånger fick hon sticka för att få alla provrören som jag skulle ta. Jag såg därför lite omplåstrad ut när jag gick där ifrån. Jag skulle jobba på kvällen lite senare, så jag tog inte bort plåstrerna då eftersom jag "spritar" mina händer hyggligt många gånger under ett arbetspass. När jag kom hem sedan så tog jag ju givetvis bort dem
Vad gör man mer
Längd, ja man mäter sig. Jag hade inte växt något nu heller även om jag försökte sträcka på mig lite extra men näe, 164 cm fick de bli. En vik tas och sen får man gå in i ett annat rum där det sitter två sjuksköterskor med fruktansvärt mycket information. De satt på ett behöööörigt avstånd lååångt in i väggen. Så fort jag råkade hoppa fram lite så backade dom, fantastisk reaktinsförmåga faktiskt.
Jag fick ett opertions datum och så fick jag ett litet kort där det står att jag kan gå in på en länk och se hur operationen går till. Den tittade jag på i morse. Alltså, man ser inte operationen som en rikig operation utan man ser den som "tecknad", animerad skulle man kunna säga.
Men i alla fall.
Först började jag att må illa sen blev jag yr och fick se massa prickar, då tänkte jag att det är nog bäst att gå och lägga sig ett litet tag.
Det var nog kombinationen av att de där nitarna som skulle in och fästas i benet som gjorde att jag kände mig illamående och sen att jag skulle gå på de ganska omgående efter mitt uppvaknande. Det kan ju inte vara smärtfritt att stå på de knät sen, kan jag tänka. Men men det får ju "gå".... skojigt värre
Nu har jag tittat på den igen och mår hur bra som helst.
Om det är någon som vill se filmen så kan jag länka den till er.
Det är Därför det är så himla viktigt typ, superviktigt att jag är i väldigt bra form. Därför cyklar jag ofta ,flera gånger i veckan. För att kunna bygga upp mina muskler omkring knäskålen som läkaren ska byta ut till en i titan tror jag att det var...och lite plast och lite fästmassa och lite skruvar och nitar.
Det är en väldigt bra träningform för knät att cykla, man belastar inte knät för mycket. Efter operationen måste mina muskler i knät vara i högfom de kommer att få arbeta hårt.
Dessutom ska jag gå på kryckor också. Jag kommer inte att hoppa omkring på kryckorna utan jag ska bara använda dem för att jag ska lära mig att gå rätt, sen blir det stavgång. Jag har ju mina stavar sedan innan med svikt så jag ser det inte som något större problem. När allt detta är klart och jag är frisk i mitt vänstra knä.....så blir det att göra om samma sak på höger, annars kommer jag att få två olika längder på mina ben.
Men då tänker jag...
När jag då har gjort mina operationer så måste jag väll ändå bli längre...
typ...167,5