Det som började så himla bra...
 
Hur kunde det gå så "skäpprätt" åt helvete rent ut sagt.
 
Ja, nu glömde jag väll kanske varna känsliga läsare för ovårdat språk, men ok jag gör det väll nu då, så de som vill, kan sluta läsa..... nu!!!
 
 
I söndags så läste jag reklamen som jag alltid gör, sen lägger jag upp en handlar rutt. Först Ica sen Netto och sist Coop. Ja, finns det inget roligt i ett reklamblad så hoppar jag ju givetvis över den butiken. Netto lägger ju ner snart, så därför så får vi inget reklamblad därifrån  längre,  så då är det lite skit samma att åka dit.
 
När jag höll på att läsa reklamen så rådfrågade jag då min bättre hälft om en brödsort, som var billig på ett ställe. Jag frågade om han tyckte om det brödet och det gjorde han, men påpekade i samma veva att det inte var lönt för mig att köpa hem brödet eftersom det ändå inte skulle gå ner något mer i våran frys, för där var det nämligen överfullt.
 
Japp det är mina kakor som jag hade bakat till min födelsedag i veckan nu som gick som ligger där och tar plats. Eftersom det är Corona tider så kom det inte så många som ville ha fika. Jo, det kom två stjärnor långt bort i från staden, men de kunde ju inte äta upp alla de sorterna. Så jag var tvungen att stoppa ner de i frysen. Men var det bara det som var problemet så kunde jag erbjuda mig att avlägsna burkarna.
 
Jag kom då på en snilleblixt,  jag kunde ju göra mina arbetskollegor lyckliga.
 
Så sagt och gjort. Idag när jag ändå skulle åka in till Oskarshamn på förmiddagen så kunde jag ju lika väl svänga förbi jobbet  med "lite" kakor, det är alltid så tacksamt. Eftersom jag numera alltid cyklar till jobbet så tänke jag att det då kan vara roligt med hela kakor och inte en hög med smulor i en burk, så därför tog jag bilen 
 
Här är det sorter jag fick ta med..kärleksmums, silvia kaka, drömmar, kolakakor, mini muffins med dumle kola, after eignt muffins och vaniljhjärtan på långpanna.
 
Sen åkte jag till Oskarshamn lasarett för jag skulle på mammografi. Jag kom till parkeringsplatsen exakt kl. 10.20 hur jag vet de.....jag tittade på klockan (pucko), jag skulle vara där kl.10.30 och jag vet ju vart de ligger så det var gott om tid... trodde jag.
 
Ingenting är ju gratis som bekant. Så när jag skulle betala parkeringen med mitt kort, (för jag hade inga lösa pengar), så gick inte det. Den ville inte ta mitt kort, jag testade även att "blippa" men det gick inte det heller, jag försökte flera gånger sen var jag tvungen att gå. 
 
Jag gick in och kom ut efter 20 minuter. Hur jag vet att det tog exakt 20 minuter, jag tittade på klockan i bilen, igen. Då såg jag nämligen också en lapp som satt fast på torkarbladen......
 
Men för helvete....EN PARKERINGSBOT!!!
 
Jag ringde upp företaget som så jävla vänligt hade skrivit ut boten och förklarade att maskinen inte fungerade när jag skulle betala. Då säger den urtrevliga tjejen i andra änden att jag skulle ha ringt och talat om det så att de då kunde ha lotsat mig rätt och att de skulle ha förklarat för mig hur jag skulle ha laddat ner just den perkeringsappen (det är säkert samma app överallt). Nu fanns det så många alternativ till att betala parkeringsavgiften på så då fungerade det inte riktig så att man kunde ringa och bli av med den, förklarade hon. Att jag inte haft några kontanter struntade hon nog totalt i för det blev ingen kommentar mer än att jag kunde ha laddat ner appen.
 
Men snälla nån, ni som känner mig fattar ju att det inte skulle fungera att jag skulle ladda ner en app, jag har nämligen försökt att ladda ner den där jävla appen förut en gång och...näe. Förra gången det begav sig så slutade de med att jag skrev en lapp och la den så att de kunde läsa den i framrutan på min bil, att jag var så inkompetent att jag inte kunde ladda ner den. Var det så att de inte då trodde mig, så fick de ringa upp min man och fråga honom. 
 
Sen tittade jag på boten igen för jag skulle kolla tiden och då såg jag att de hade varit vänliga nog att ha klockat mig.
Boten var mellan kl.10.22 och kl.10.29
 
Alltså måste hen ha suttit någonstans på parkeringen och sett mig stå vid apparaten och sett att jag inte fått ut någon lapp. Hade de då varit en person med liiite service anda i. (Jag vet nämligen att jag skulle ha gjort de själv minsann) Jag hade helt sonika gått ur min parkeringsbot bil och frågat om hen inte hade fått ut någon lapp och erbjudit mig att  hjälpa till att antingen ladda ner appen eller som man oftast har som "parkeringslisa" en femma i fickan och erbjudit den.
 
Men näääeee.....
 
Det är bara att betala...men det känns surt
 
600:-
 
Personligen tycker jag nog att när man fyllt 50 år så skulle man få betala bara hälften så mycket. 
 
 
Hade jag nu vetat de när jag var på mammografin, att jag fått en parkeringsbot så hade jag fasen i mig suttit ett tag till på toaletten. Lite valuta för pengarna hade ju inte skadat. Nu kostade ju det 600:- för 20 minuter (fast jag satt ju inte på dass i 20 minuter inte)och det kan jag nu i efterhand tycka att det var lite dyrt för att gå på toa.
 
Det är inte så troligt att man får två botar på samma dygn, så därför kunde jag ha varit kvar lite till.
I min ungdom "straxt innan istiden", ja ni fattar ju själva hur länge sedan det var. Då fick jag två böteslappar två dagar efter varandra en kl.23.58 och en precis efter kl.00.10, jag stog då i en vändzon.
 
Nu tappade jag tråden så nu får vi hitta tillbaka till toabesöket vi får väll vända i vändzonen och komma tillbaka till ämnet igen
 
Men i alla fall..... jag lyckades faktiskt med att sitta så still på toaletten att lampan i taket slocknade....två gånger. Första gången hade jag nätt och jämt satt mig så jag började faktiskt att gapskratta. Jag tänkte att jag hade glömt att tända först eller att jag kommit åt knappen när jag skulle låsa dörren, snacka om att vara senil. Till saken var också att jag visste ju att det stod en dam och väntade på sin tur, alltså att bli uppropad till att gå in på mammografin, så hon måste ju ha undrat vad som hände där inne på toan...
 
Andra gången satt jag och väntade på att det skulle slockna, så jag kunde ta en bild ....Ja, jag vet vilken idiot jag är.
De ljusa i de mörka är ljusspringan vid golvet....
 
 
Ibland när man råkar ut för något  som man kanske inte hade tänkt sig, så kan man få den känslan av att man vill trösta sig med något.... ja precis, ni fattar
 
Oftast så blir det ju något onyttigt. Som tex en glass, en liten chokladbit eller något annat i godisväg, en fika eller någon onyttig maträtt. Men som gastric bypass person så fungerar det inte riktigt så. Jag kan inte köpa mig en glass exempelvis, inte någon liten chokladbit eller en riktigt fet pizza, och förkovra mig och njuuuuta att få "slaffsa" i mig. Jag kan köpa det, de har jag inga problem med men jag får väll ge det till någon annan då, men då har ju jag inte vunnit något själv på det...och det är ju ändå den känslan man vill åt lite
 
Såååååå, jag belönade mig själv med en tur till Liljeholmens ljustillverkning.
Halleluja vad jag tröstade mig själv...
 
Jag brände bokstavligen lite pengar