Dessa tre ord symboliserar min resa under nästan ett helt år...
 
Kostsam, för det är inte billigt att göra en sådan här operation...kan någon på rak arm komma med en gissning....
Skulle jag ha gjort den privat så hade de blivit ur egen ficka och då skulle de varit ett fruktansvärt stort hål kan jag säga.
Men nu uppfylde jag kriterierna, alltså ett mycket högt BMI, jag ska gå in på 1177 och kolla vad de låg på, återkommer straxt.....
              tick tack tick tack, nu är jag tillbaka, jag hade ett BMI på 49,3....
De kan ni själva googla på om ni vill, men jag tror nog att ni fattar att det var hyggligt högt.
 
Vad jag vill komma till, eftersom den är så kostsam vill det ju faktiskt till att man följer den till punkt och pricka. Jag har verkligen försökt att göra det. Jag har trillat dit några gånger för att sen trilla dit igen men jag har lärt mig av riktiga näsbrännor, inte varit allt för smart kanske alla gånger. Men förhoppningsvis så har jag lärt mig att inte trilla dit igen, tror jag. Det ska väll vara de där förgjordade "naturgodiset" och det där "ägget" som jag har fått testa på ett par gånger för att vara heeelt hundra på att jag inte kan äta.
                                 Där verkar min hjärna och min mun inte kunna sammarbeta
 
Långsam, det har tagit sin lilla tid ett år snart, ja det är en halv månad kvar tills jag började på flyt och skulle gå ner 10% av min vikt, -14 kg. Då var det 800 kcal/dag som bara skulle intas i en hel månad. Men jag hade gjort i ordning "bajspåsar" och märkt de med 800 kcal. I påsen låg det en hel dags förbrukning som skulle tas vid fasta mål. Jag hade olika flytande fabrikat vilket jag i efterhand fick veta av dietisten att man inte skulle ha. Det skulle vara utav samma frabrikat eftersom det annars fanns risk för vitaminbrist......hallå eller. 
På varje påse hade jag skrivit klockslag, vilken måltid de gällde och hur många kalorier varje påse innehöll (för de var ju olika)
Frukost ca kl.6.00
Mellanmål ca kl 9.00-9.15
Lunch ca kl. 11.00-12.00
Mellanmål cakl.14
Middag ca kl.16-17
Mellanmål ca kl.19.00-19.30
 
Jag håller fortfarande samma tider faktiskt. Jag höll faksiskt på att klanta till det under semestern. Jag tänkte att då vill man ju ha sovmorgon så då kan jag äta frukost vid kl.9., med övriga i famlijen. Men de gick inte, då blev det frukost kl.9.00 där det skulle varit ett mellanmål och då blev lunchtiden ett mellanmål....näe. Då ökade jag i vikt ganska så duktigt. Tillråga på allt samlade jag väldigt mycket vätska. Kan kanske ha berott på att jag åt turkisk peppar också typ en halv påse på en dag....det var så himla varmt där en period så jag åt även lite salta fiskar, katter och då också den turkiska pepparn. Fanns jätte billiga på affären.
                                                   Så det blev att tänka om
 
Numera går jag alltid upp kl.6 och äter frukost även om jag är ledig. Jag håller mina tider till punkt och pricka. Ibland kan det verka egoistiskt men jag måste helt enkelt. När övriga i familjen äter frukost så äter jag mellanmål. Lunch äter ingen hemma det gör bara jag. Men i slutet av dagen vid 16.30-tiden brukar det bli så att alla äter samtidigt faktiskt.
De gånger vi ska åka någonstans har jag ALLTID med mig extra mellanmål eller mat som jag kan äta lite smidigt.
I början av min resa gick jag fort ner, nu går det lite långsammare men det säger sig ju självt men det har ändå tagit ett tag ett lagom tempo kan man säga....
 
Tacksam. Jag är så himla tacksam. Det enkla nu i min vardag var fruktansvärt ansträngt förrut. Som en så enkel sak att promenera, jag hatade de bokstavligen. ( jag har skrivit om det förrut) I de jobbet jag har så få vi promenera mycket men det gjorde inte jag....jag tog bilen. Idag när jag har cykelrunda så går jag. Kan i och för sig bero på att de tre cyklar som vi har i "tjänsten" är alla ur funktion. En har punktering, en var för hög sadel på och en var det något annat fel på. Så jag har inte lagt någon större energi på att ens kolla om det är någon som har fixat dem, de som brukar laga cyklarna har nämligen julledigt.
 
 
 
 
                         Men i fredags hände något STORT, alltså jätte STORT
 
Jag kunde gå ner på ett knä och ta på stödstrumpor....det var ett "halleluja moments", en milstolpe deluxe alltså. Förrut har jag inte kunnat de för min atros i båda mina knän. Men nu kunde jag böja de ena så pass att jag kunde sätta ner de i golvet och på ett naturligt sätt, sätta  på ett par stödisar, jag behövde inte stå som en ostbåge....Jag satte ner knät inte bara en gång utan två gånger på samma dag....de ni. 
 
Det finns så himla mycket som jag är så tacksam över och att jag får återkomma till det
                                 igen... och igen... och igen... och igen...
 
                       Jag hinner med mera nu helt enkelt ....men jag är fortfarande lika glömsk.
 
Så innan jag glömmer det.....är det någon som kan gissa hur mycket en operation kostar så där på rak arm?
 
Men vänta förresten, det kanske jag inte skulle avslöja, för det är ju inte det som är grejen eller...