Vem vill bli miljonär....
 
 
De programmet känner väll många till...
 
 
Idag tänkte jag att jag skulle gå en helt annan runda. Jag har faktiskt funderat länge på att gå där, eftersom det är ett ganska populärt gångstråk. Men jag har känt förrut att "min tid" inte har varit där, men idag så....
 
Sagt och gjort.
Underställ och solglasögon på, runkeepern och spotify i öronen. 
 
Det var lite småkyligt i början men sen fick jag ju upp tempot och det blir lite varmare och behagligare. Det var ingen vind att tala om. Värre var det igår när jag jobbade. Det friskade i på morgonen att jag trodde att jag skulle blåsa tillbaka in i bilen när jag stannade på ett ställe, då blåser de. Alltså ingen svag bris som jag brukar säga.
 
 
Nog snackat om det nu till promenaden.
 
Jag rekommenderar verkligen att man ibland kanske skulle "reka" sin promenad väg. Det skulle jag verkligen ha gjort, så här i efterhand kan jag säga att hade jag gjort det....hade jag inte gått där. Det var den tråkigaste väg jag någonsin har promenerat på. I början var det i ett villa kvarter på asfalt, lite vänster lite höger, en bro, några andra som promenerade, ja, det var lite små trevligt. Sen svängde jag av från asfaltsvägen och kom in på en grusväg....
 
 
 
Efter höstens och vinterns rikliga regnande så var det hårt mycke hål i vägen som även var vattenfyllda till bredden kan sägas. Så det blev till att kryssa över vägen. Jag tänkte.... det här kommer se roligt ut på gps:en. Men lyckligtvis så tog den inte dessa tvära kast. Utan på runkeeperns karta är det bara......rakt, vääääldigt rakt. Jo men, det kanske skulle kunna tilläggas att det var en och annan liten backe och bakom varje backe så trodde jag kanske att vägen skulle svänga en aning.....men näe.
 
Men tillslut svängde vägen och även jag svängde......då kom jag ääääntligen ut på asfalt, jag har aldrig varit så lycklig över asfalt.
 
Jag hade en inre dialog med mig själv ett tag faktiskt, den gick ut på att jag skulle
* ringa en vän
* 50/50 - alltså ringa min man och säga att jag nu är på hälften utav sträckan...kan du hämta mig
* fråga publiken gick ju inte-men jag mötte ett annat par så jag kunde ha frågat dem om de tyckte att jag trotts allt skulle ha vänt.
* byta fråga-nääe. 
 
Jag gick ju däremot ut väldigt friskt, jag tänkte att jag ska inte ge upp
* jag ska försöka ha ett bra tempo...
* hålla mig inom min tidsram...
* inte stanna...
* hålla humöret uppe...
 
Det blev snarare
* tempo-det var ju inte världstid kan jag ju tycka
* tidsramen blev...hoppas att jag kommer hem innan det blir mörkt
* fasen vad jobbigt i stigningarna, jag kan ju alltid rulla ner
* undra om jag hinner hem innan jag ska börja jobba på onsdag
 
Det är då jag får plocka fram ett "ess ur rockärmen" och bara sluta gnälla och ta och bita ihop...
 
För ett år sedan kunde jag endast gå max 25 meter och sedan var det dags för hjärtstartare...inget skämt alls, jag var sjukt otränad, oinspirerad och trött, en mästare i sig på att hitta på ursäkter till att ta bilen.
 
                                Så, det klart jag vill bli miljonär av flera själ
 
                         Nu kan jag minsann gå flera kilometrar utan att stanna...
                                           jag har ju vunnit högsta vinsten
         En miljon sätt att köra på i motvind som sen gör att det kan bli medvind och nedförs                                                                   backe....
                                                         (ingen vinstskatt)