Det var ju inte den rätta överskriften precis...
Jag har ju börjat att cykla till jobbet. Näe, jag har inte fått någon medelårders kris, fast så här är det. Skulle de vara frost på bilrutan vilket i dessa tider är hyggligt vanligt. Om jag då skulle skrapa mina rutor på bilen och även hinna få upp värmen i bilen så skulle jag redan där, vara halvvägt till jobbet. Sen får vi ändå inte parkera där vi jobbar, utan nere vid hembygdsparken och då tar det tid att gå upp, säkert fem minuter.. Vips, så skulle jag och min skugga komma samtidigt till jobbet. Det är väldigt uppfriskande med en cykeltur direkt på morgonen, man får ju upp flåset och blodomloppet kommer igång.
Men igår morse, alltså i måndags, då var det så kallt, att hade jag inte haft handskarna på mig så hade mina arbetskamrater fått brutit bort mig från cykelstyret, då är det kallt....
på väg hem i går så passade jag faktiskt på att ta en liten extra runda. Man behöver få cykla av sig lite energi som man samlar på sig under dagens "kneg". Igår var det för första gången inte motvind på Kuggåsvägen....halleluja.
Idag var det tillbaka till de vanliga gängorna igen, så då sa jag till mig själv....jag skiter i Kuggås idag, jag kör raka vägen hem istället efter jobbet. Jag tänkte att jag tar nog vägen runt hamnen istället och att det var nästan samma färdriktning som Kuggåsvägen, det föll ur minnet.
Ibland bråkar mina två hjärnceller riktigt myckt och blir osams rejält och de måste de blivit idag.... vet i tusan vad jag tänkte på. MOTVIND!!!! ett tag tänkte jag att jag ställer cyklen här utmed vägen och tar bussen hem, jag stog ju näst intill still mellan varven. Ja, ja jag tog mig hem i alla fall..trött och bitter.
Men nu åter till överskriften
En helt perfekt start på dagen.
Jag har precis lärt mig att stå på tramporna och ändå få runt höger knä i hela cykelvarvet. Det låter väldigt ....sunt. Men om man då säger att jag inte har kunnat cykla alls, tills för 2 månader sedan så låter de bättre.
Så i morse när jag skulle cykla upp för backen innan stopplyset så tänkte jag...undra om jag inte skulle testa och stå och trampa, det gick som smort faktiskt
När jag kom upp för backen så är det..... rött!!
Det står en annan cyklist på andra sidan vägen som precis har trycket på knappen och det står bilar som står och väntar på att få grönt. Då får de som ska rakt fram på 22:an grönt så jag behöver inte stanna utan jag kan i lugn och ro köra mot......rött.
Med ETT BRETT LEENDE på läpparna, dels för att jag precis hade forserat backen ståendes upp på cykeln och dels för att polisen inte stog och väntade på grönt. Cyklade jag sedan vidare till jobbet nöjd och glad över morgonens muntra upplevelse.