Dags för promenad igen....
 
det har varit uppehåll i de nu ett tag eftersom jag råkade ut för en förkylning av det segdragna slaget. Så igår var jag igång igen, lite ringrostig men ändå vid gott mod...
 
Idag var det dags igen...
 
Kroppen sa till mig vid 1,7 km att heeelt enkelt vända och gå hem istället. En sådan där olustkänsla kröp på mig eller snarare skjöljde över mig, den nästan nockade mig, sån kraft var det. Orken bara försvann, jag började gå vingligt, jag hade vääldigt ont i knät, men vände jag....näe. 
 
Mellan 1,7 km och 2,2 km hade jag en inre dialog med mig själv, det kanske vänder. Och det gjorde de faktiskt en milli sekund. Jag gick i kapp två glada pensionärer som gick och samspråkade med varandra, de gick väldigt sakta, men jag kom i fatt och förbi. Då var mitt tempo bra tyckte jag. Men det var nog bara en liten morot, väldigt liten ( en pickles) för sen gick det bara utför.
 
Att jag ens tog mig hem...
 
Jag brukar ha svårt att komma igång om jag stöter på någon som jag känner för då stelnar jag till och kommer därför inte igång igen, så jag vill undvika att stanna helt. Att jag drar ner på tempot är ok för sen kan jag ladda batterierna. Idag hade jag gett vad som helst för att jag skulle stöta på någon som jag kände som i sin tur kunde ha kört hem mig och slängt av mig här ute vid stolpen som en säck potatis.
I sanningens minut kan jag säga att jag stannade fyra gånger för att kroppen bara sa näe...vänd!!!
 
Jag hade lite planer när jag med knapp styrfat försökte ta mig hemåt:
1. Lifta hem
2. Stanna vid buss stationen och ta bussen mot Oskarshamn då kunde jag gå av vid hållplatsen på 22:an.
3. Ringa taxi
4. Stanna vid min kompis hus och fråga om inte hon kunde köra hem mig (hon va inte hemma eller hennes bil var inte de)
5. Vänta till min man passerade stopplysena vid 16-tiden och åka med där
(spelade ingen roll att det var ca 2,5 timme tills han skulle passera)
6. Ringa hemtjänsten
 
Jag lyssnade ju givetvis på ett nytt avsnitt av Sommarpratare, jag ändrade pratare efter ett tag och började lyssna på musik istället. Sen ändrade jag igen och lyssnade på en ny sommarpratare för att sedan bli så irriterad att jag helt enkelt tog av mig hörlurarna och bad lurarna i handen istället. Inte för att sommarprataren var kass utan för att jag inte orkade koncentrera mig på de också....Jag ville hem
 
Sen var det inte nog med de...
 
När jag äntligen kom hem och fick se gaveln på huset, då började jag att gråta....
 
Dååå, dök grannen upp och ville prata.....
 
Va ha ja lärt mig av detta. Jo, säger kroppen till mig att vända...men så gö de då!!
 
De viktigaste är inte att vinna utan att deltaga eller som den sommarprataren sa innan jag stängde av lurarna
 
                                    Du vet väll om att du är värdefull!!!