God morgon!
 
I skrivande stund har jag gått ner 29,7 kg från flytstart den 30 januari. Det är bara 3 hg kvar till 30 kg...
 
Det är sinnessjukt.
 
När jag tittar på mig själv i spegeln så ser jag i ansiktet och på mina axlar att jag har gått ner. Men inte kan jag tro att det är 29,7 kg. Det klart att jag märker det på mina arbetskläder som nu är hyggligt stora. I höstas när vi beställde nya kläder så visste jag inte då att jag skulle göra en operation. Och till råga på allt så räknades jag som nyanställd så jag fick hyggligt mycket pengar att handla för. Nu får någon annan storväxt person snart ta över dessa plagg och jag får ta något begagnat från förrådet. Ja, ja jag ska behålla en i allafall det är ganska skönt att få andas ut ibland utan att det blir för trångt i kläderna. 
 
Förrut när jag skulle förflytta mig rent allmänt. Alltså när min kropp var i rörelse så kunde det se ut som följer, ni ska få några exempel här nedan:
 
* om jag skulle gå, låt oss säga 50 meter så flåsade jag efter 15. Jag var specialist på att"slippa" gå., jag hittade alltid ursäkter och genvägar.
* skulle jag åka till någon så parkerade jag bilen närmare ytterdörren än någon annan.
* städa hemma hos någon brukare. Torkade jag mer svett från pannan (och det tog en herrans tid att hålla på med) mer än jag torkade golven.
* gå på stan med mig, ja det har jag faktiskt inte gjort på flera år. Jag orkade helt enkelt inte, man kan köpa mycket på internet. Men det här härliga att kunna gå på stan och ta en fika när man handlat klart, det har jag inte gjort på flera år...
 
Fast det klart, det finns en liten baksida...som jag trodde skulle försvinna. Jag har väldigt ont i mina höfter och knän, mer än någonsin. Men jag pratade med en sjukgymnast härom veckan. Jag har bokat en tid så jag kan komma igång till sommaren. Det kommer att bli bättre. Jag ska få lära mig att kunna cykla igen. Bara det är ett STORT pluss i kanten.
 
Men Igår så gick ett par kollegor bakom mig när vi skulle gå ner för trappen till vårt kontor. Då sa den ena till den andra: 
- vad gör du
- jag väntar på att få gå ner.... men det går så jävla sakta.
 
Då kunde jag inte hålla mig för skratt. De är så rått och ärligt och väldigt härligt.
 
Jag älskar mina arbetskollegor.
 
Våga vara ärlig och driv gärna med mig det är bara kul att få slänga skäft och få skratta...skratta av hjärtans lust. Vi kan gråta ihop också om det bara är så att vi känner för det om det känns bättre.... att få släppa loss.
 
Vad har jag gjort nu de närmsta dagarna som förgyllt min dag....
 
Jo, jag promenderade faktiskt i hälsa Våren tåget tillsammans med Mönsterås musikkår. Det hade inte funnits på min karta förrut, de kanske gick extremt sakta nu det vet jag inte. Jag höll gämna steg i alla fall. Jag orkade t om forsera backen vid gamla Algots och den är inte att leka med. 
Det går lättare att göra det här lite extra nu, man hinner mer. Jag  parkerar bilen på angiven parkeringsruta och promenera till våra brukare och ändå hinner jag 
 
Det är fantastiskt!!!